Ampes Sjötrafik

Innehållet ändrad den 15/7 2010

< Startsidan

Innehåll:
BP Färdhjälp15/7-10 | Öregrunds Båtklubb 9/10-03 | Gräsö Runt 14/5-02 | Sjöräddningen 2/11-11 | Grundkallen 25/10-03 | Understen 12/11-07 |
Nödradioskåp och gula rotationsljus vid sjömackar 11/11-07 | Bärplansbåten Sirena 1960 08/11-02 | Muddring i Sjöbodfjärden, Öregrund. 14/1-04 | Herakles och Bulk förliser 24/1-07 |

Öregrund
Vattenområdet runt Öregrund är mycket sevärt och spännande.
Stig Sandelin har skrivit om detta på sin hemsida.

Öregrunds Båtklubb, (ÖBK)
(14/5-02) Rev. 9/10-03

Katrinörarna, som är klubbhamnen för medlemmar
i Öregrunds Båtklubb, ligger mycket skyddat
och vackert vid Mormorsviken, drygt 1 sjömil söder
om färjeläget i Öregrund.
Här finns 280 båtplatser i sjön
och ungefär 160 för vinterförvaring på land.
ÖBK´s medlemmar går sedan slutet av 80-talet vakt vid Katrinörarna.
Det har varit väldigt lyckosamt och stölder av båtar och tillbehör
har nästan upphört sedan dess.
Det är också oftast trevligt och omväxling till det "andra livet" i samma område....
Dessutom är det mycket vackert - om man har tur med vädret -.
I uppgiften ingår även en del underhåll och kontroll av gemensam utrustning.
Från det nybyggda klubbshuset har man fin överblick på området som skall bevakas.
Till höstens "bekymmmer" hör ju upptagningen av båten.
Vid Katrinörarna sker det med fast kran på onsdagar och lördagar.
Bilderna är från en onsdageftermiddag i oktober 2003, då 8-talet båtar skulle upp.
Sista ordinarie dag är oftast i mitten på oktober.
Men det blir alltid ett uppsamlingsheat i november också....!
Höstens sista blommor påminner om den fina sommaren, som just passerat.
Jag tror man kan skönja en viss rastlöshet hos Kaj Furälv, som ilar
mellan "sin kant" och bilen, för att kontrollera att allt är som det skall....
Hans nyinköpta segelbåt ligger nedanför lyftramen redo för torrsättning.
I traktorn finns listan över de anmälda båtägare som skall lyfta....
Två man sköter kran och traktor och på onsdagar tar man bara
båtar som skall placeras på vagnar.
Medan det glesnar vid bryggorna fylls varvsytan på med allehanda flytetyg.
Och det stora samtalsämnet är bottenfärger......

Gräsö Runt
(14/5-02)
Seglingstävlingen Gräsö Runt har seglats sedan 1987.
2001 genomfördes senaste tävlingen.
Ett allt färre deltagande, gjorde att organisationskommittén tänkte om inför 2002.
Då arrangerade Öregrunds BK, Tulka SS, Östhammars SS, Norrtälje SS
och Lidingö SS första upplagan av Roslagen Sea-Race.
Starten är vid vid Gåshaga brygga på Lidingö, i mitten på juni.
Två banor seglas, en kortare, och en via Åland.
Målet är i Öregrund och 50-talet båtar brukar deltaga.
Tidigare Gräsö Runt har seglats med start och mål i Öregrund.
I tio år startade man klockan sex på fredagkväll, men
1998 flyttades starttiden till 09:00 på lördag morgon.
Bilderna till höger visar skepparmötet
utanför turistbyrån i Öregrund den 13 juni 1997 kl 1700.
Det är seglingsledaren Erik Bohlin, som leder sammankomsten.
Många deltagare återkom år efter år till arrangemanget.
Just 1997 blev en långdragen historia, då dimma och kraftigt regn,
följt av stiltje, gjorde navigeringen knepig, och tävlingen utdragen.
Många bröt, och arrangörernas bevakningsbåtar hade en omöjlig
uppgift, att identifiera båtarna vid rundnigsmärkena på morgonsidan.
Den ensamma segelbåten passerar Halsaren kl 10 på förmiddagen.
(Bilden till höger)
Det här året hade man två olika banor.
En kortare (ordinarie) på 70 sjömil och en längre på 90.
De snabbaste LYS-klass-båtarna skulle efter Halsaren, även runda pricken vid Storbrottet,
samt runda Måskobben i den långa banan.
Jag tror sista båt var mål vid 20-tiden på söndag kväll ....
Bilden till höger är från 2001-års Gräsö Runt.
Det är Butterfly, en Contrast 38, med Lennart Thofalk som skeppare,
som seglar i Öregrundsgrepen.
Klockan är kring åtta på kvällen den 16 juni.
Vinden som vanligt, mycket svag.

Fyrar
Gräsö Runt tävlingen passerar flera fyrar.
De största och mest kända är:
Understen (Stockholms Län, 60-16,5N 18-55,2E)
(24/6 2002) Rev. 12/11-07

Angöringsfyren har en lysvidd på hela 23 M, och visar Fl(4) 15s.
Ledfyren visar F WRG på 15 M.
Här fanns vid sekelskiftet 18-1900 talet bofast fyrvaktarpersonal med familjer.
Den första fyren tändes 1848, medan den 38 meter höga, "nya" är från 1916.
1968 automatiserades fyren, och ön avfolkades.
1975 kom personal tillbaka, för att förstärka gränskontrollen och övervaka sjötrafiken.
Fyra personer var ständigt på ön.
Dom arbetade i 3-skift, och hade vaktbyte på ön var 14:e dag.
Helikopter var säkraste transportsättet, då ingen skyddad hamn finns på ön.
Sista fyrmästaren var Marianne Brus, som dessutom är uppvuxen på ön.
Till höger finns två nästan identiska bilder.
Men det är 80 års tidsskillnad.
Bilderna är tagna från den nya fyrbyggnaden.
I stort finns alla byggnader kvar, även om smärre förändringar skett.
Även landhöjningen kan ses, om man jämför strandlinjen.....
I slutet av februari 1996, blev Understen åter obemannad.
Då lämnades kontrollen över till Sjöbevakningen på Muskö, som sedan dess radarövervakar
den tättrafikerade farleden i Ålands Hav och Södra Kvarken.
Det är fortfarande tillträdesförbud på Understen, även om Försvarsmakten
lättat på förbuden till andra tidigare skyddsområden i vår skärgård.
I och med Schengenavtalet, så har allt större krav ställts på gränskontrollen.
I slutet av 1990-talet föreslog Kustbevakningen, efter en utredning, att en återbemanning skulle ske.
Så blev det nu inte. I stället så monterades på sommaren 2002, tre olika typer av kameror upp:
en IRV-kamera, en färgkamera med 20 ggr zoom samt en med 4800 mm objektiv.
Dessa finns parallellmonterade på toppen av bevakningstornet.
Kamerorna kan riktas horisonten runt och identifiera fartyg på upp till 3,5 sjömils avstånd (6 km).
Efter vederbörlig ansökan, godkände statsmakterna användandet i november 2002.
Det är Informationssystem AB, som konstruerat och utvecklat bevakningsutrustningen.
Färgbilderna på Understen från Anders Wahlströms hemsida, om Singö Skärgård

Grundkallen. (Uppsala län, 60-29,75N 18-51,00E)
Ledfyr (solcell/batteri) LFl (3) WRG 20s Lysvidd 9 M.
(24/6-02 ) Rev. 25/10-03

Öster om Gräsö finns många förrädiska grundområden.
I nord-sydlig riktning, från Grundkallen i norr, till Klykshällan/Sydbrottet i söder,
sträcker sig ett 8 sjömil långt grundområde med många bränningar.
Flera dramatiska fartygsolyckor har inträffat här.
Fyrskepp.
Fyrhistorien på denna spännande plats började i mitten av 1800-talet.
Det första ankrades upp här redan 1864.
Den var 23,8 x 6,9 meter, besättning 7 man.
Därefter har flera olika fyrskepp bevakat området.
Fartygen blev efterhand större med fler besättningsmän.
1911 kom det första stålskeppet till platsen. Fyrtornet var på c:a 11 meters höjd och man fick mistsirén.
Radiotelegrafin som revolutionerade kommunikationen i slutet av 1800-talet,
gjorde sin entré i "Grundkallen" 1921.
Det sista fyrskeppet kom på plats i oktober 1924.
Skeppet mätte 34,4 x 7,7 meter, med 9 man ombord.
I samband med bytet ändrades också fyrkaraktären på "Grundkallen".
Samtidigt hade Fyrskeppet Storbrottet minsprängts.
Det rådde alltså oordning i Kvarken.
Det, kan ha varit orsaken till "S/S Cornelis" förlisning.
Samtliga ombord i fartyget omkom.
En del av sjömännen hittades till och med knivhuggna??

Kassunbygget påbörjas.
I november 1957 startade ett mycket speciellt fyrbygge på Lidingö. Ingenjörerna vid Kungliga Sjöfartsverkets fyrbyggnadssektion hade ritat en kassunfyr,
som skulle byggas på land, och därefter bogseras till fyrplatsen.
Färdigställandet av de övre sektionerna skulle se´n göras till havs.
Det här kom att bli Sveriges första ilandbyggda utsjöfyr.
I maj 1958 var de tre sektioner som skulle byggas i land klara,
och den 1650 ton tunga betongklumpen sjösattes.
Därefter vidtog bogsering.
Två bogserare, Stockholm och Gävle, släpade kolossen i två knops fart, till Gräsö.
Där ankrade man upp i avvaktan på färdigställandet av botten, vid Grundkallens 7-meters grund.
På sensommaren 1958 var det klart, och kassunfyren bogserades på plats.
900 kubikmeter vatten pumpades in i den yttre kassunen, varvid den sjönk på plats.
Därefter fylldes samma utrymme med makadam och cement.
Och kassunfyren gjöts fast.
Nu var det dags att pumpa in ytterligare vatten,
för att den övre sektionen skulle lyfta.
När 1000 kubikmeter fyllts, lyftes den inre 7 meter, precis som beräknats.
Nu återstod att bygga de övre våningarna.
På våren 1959 var allt klart, och kassunfyren ersatte fyrskeppet Grundkallen.

Så här såg Grundkallen ut i juni 1960.
det är Kn Björn Atterberg, med besättning
som flyger ut ett reportageteam från Teknikens Värld,
till kassunfyren.
Reportern heter Stig Nahlbom, och fotografen Ulf H. Holmsten
helikoptern är en Vertol 44, Bananen
Grundkallen var bemannad till och med 1979.
Numer har fyren ingen större betydelse för navigeringen.
Energi erhålls via solceller/batterier.
Men kvar står den, ståndaktigt, märkt av is, vatten och vind....

Källa: Teknikens Värld nr. 15/58
Foto från bygget: Sven Ivar.

Om du vill läsa om "Herakles"&"Bulk",
som förliste vid Grundkallen den 2-3 mars 2004. Klicka här..!!

BP-Färdhjälp 1970 - 1972
MS Njord II, till allmänhetens tjänst.
(10-07-15)
Internet kan vara fantastiskt....
Jag hade på den här platsen, sedan 2001 ett litet inslag,
om ett vykort jag hittade i mina samlingar.
Det var om BP-färdhjälp på sjön.
I slutet av 2009 fick jag en e-post och information,
om den person som stod på servicebåtens
skarndäck. Det var Sven-Erik ”Svenka” Arctaedius.
Sedan länge utvandrad till USA – men på besök i Sverige.
Det var hans idé och det var han som startade alltsammans.
Vi fick efterhand kontakt och träffades i Uppsala för
en pratstund i november 2009.
Så här berättar han.
Jag hade i egen regi tidigare hjälpt båtägare
från min Albin 25:a.
När sedan BP hade startat sin färdhjälp
på vägarna, tyckte jag att även sjöfolk
borde få hjälp med krånglande motorer och liknande.
Jag köpte in en f d tullbåt, tillverkad vid Lidingövarvet 1938.
Båten hade beteckningen TV 123 och var från
början utrustad med en Bolinder tändkulemotor.
1947 förlängdes tullkryssaren något
och i maskinrummet monterades en Volvo Penta.
12 år senare låg båten i min ägo
vid Skarholmen utanför Uppsala.
Och nu startade en omfattande renovering.
Arbetet pågick dagligen under ett år - och blev
klart till sommaren 1970.
Bland annat byttes däcket till mahogny och i maskinrummet
monterade jag två Penta KMD 96-or på 150 HK vardera.
Allt slipades och målades
och jag la heltäckande mattor i maskinrummet.
En komplett verkstad installerades akterut under däck.
Så var fartyget klart för tjänst.
Här lite data:
Fartygets mått: 19,5 x 3.98 x 1,05 meter.
Marschfarten 12,5 knop. Deplacement 52 ton, inklusive 2 ton bränsle
och 400 liter färskvatten.
Fartyget döptes till Njord II.
BP hade redan i början av 60-talet kört s k roadservice
på de svenska vägarna,
kallad BP-färdhjälp.Man trafikerade de större vägarna
i grönmålade Volvo Duett och Amazon Kombi.
Och bilisterna som hade problem av olika slag fick hjälp.
Men på sjön fanns ingen motsvarande hjälp att få.
Nu var det dags tyckte jag.
Jag tog kontakt med med C-G Hammarlund, som vid tiden var disponent
på Svenska BP - och hade ansvaret för bensinstationsnätet.
Han var även sommarboende på Värmdö
och synnerligen båtintresserad.
Jag ringde upp och sa:
-Nu är det dags att komplettera BP´s färdhjälp även på sjön.
Men C-G hade invändningar; Han tyckte den fart, min båt gjorde var för låg.
Men efter lite diskussion insåg han väl att kravet på snabbhet, väl kunde åsidosättas
jämfört med den PR och goodwill, som en hjälpande hand på sjön kunde tillföra företaget.
Vi började alltså 1970 och körde under perioden maj - oktober.
Oftast var vi tre personer ombord.
Första året körde vi bl. a. runt till olika sjökommuner
och presenterade verksamheten.
Priset för vår tjänst var satt till 55 kronor/timma.
Vid dykning 75. Jodå, jag dök också, berättar Svenka
Vid något tillfälle efter löständer vid Blidö.
Annars var det mesta reparationer av olika slag.
I Sandhamn hade en amerikan fått in kylvatten i motorn.
Vid ett tillfälle hjälpte vi en polisbåt.
Den hade under Roslagsloppet fastnat på
"Parkeringsgrundet" vid Själgr., strax väster om Fogdö.
Strax söder om Öregrund fick jag ett garantijobb,
sedan en fabriksny Mellanbleka fått motorhaveri.
Vi släpade båten till Öregrund på en lördag
och fick information, att en likadan fabriksny båt, fanns till salu i Norrtälje.
Vi ordnade så att varvsägaren i Norrtälje plockade ur motorn,
medan vi gjorde samma sak med snipan i Öregrund.
På söndag morgon kom en lastbil
till Öregrund med norrtäljemotorn.Vi skiftade och lastade den strejkande - för transport
till varvet i Norrtälje.
På eftermiddagen var Mellanblekan i sjövärdigt skick för fortsatt färd.
Radiokommunikationen på Njord II gick över Stockholm Radio på VHF-bandet.
Ombord fanns en Sailor RT141, men även en PR-station som ständigt passade
på nödkanalen.
Övrig nautisk utrustning var ekolod, kompass, automatstyrning och efterhand även en DECCA-radar.
Ombord fanns även en kraftig brandpump. 1972 var BP´s färdtjänst även verksam i Mälaren - i en Nimbus.
Sedan blev det oljekris och verksamheten lades ner.......
Stort tack till Svenka, för bilder och berättelse.

(Nödradioskåp) och gula rotationsljus vid sjömackar
(11/11-07)
För himla massa år sedan (60-70-tal), innan mobiltelefon fanns och VHF*) var tillåtet i fritidsbåtar,
var det mycket svårt att få kontakt med besättningar som "kommit bort" på sjön.
På en handfull öar i Stckholms ytterskärgård monterade Sjöfartsverket upp batteridrivna
s k nödradioskåp med privatadio (PR), som var inställda på dåtidens nödkanal; 11A på 27 MHz-bandet.
Kanalen passades av bl.a. Tullen (tullbåtar) och lotsstationer (lotsbåtar).
Man hade skärpt lyssning 5 minuter före varje heltimma - då gällde det att passa på om man befann sig i nöd.
Apparaterna fanns i orangefärgade plåtskåp, på öns högsta punkt allt för att synas
och naturligtvis ge bästa förbindelse. Efterhand byttes några PR-apparater mot modernare VHF-stationer
för säkrare förbindelse med Televerkets kustradiostation Stockholm Radio.
I Stockholms norra skärgård var dessa VHF-nödradioskåp inställda på kanal 14, som passades av lots- och sjöräddningsstationen Söderarm.
Men det var inte säkert, att man var i närheten av ett nödradioskåp,
vid just det tillfälle - när hjälp behövdes, eller om man skulle meddela ändrad färdplan/försening.
För att råda bot (en del i alla fall) på detta, så monterades vertikalt, två gula
rotationsljus, vid vissa strategiska sjömackar.
Ljusen var av samma typ, som bl.a. väghållningsfordon använt/använder.
När de gula rotationsljuset var tända, skulle sjöfarande som passerade i farleden utanför,
styra in till macken, för att få information om "försvunna båtar och besättningar",
som sjöräddningen efterlyste i området.
Bilderna till höger är från före detta OK/Q8-macken i Öregrund (BP, på 60-70 tal),
där den en del av f. d. stationsbyggnaden, fortfarande har blinkljusen kvar.....

*)VHF= Very High Frequences, för kustnära (20-40 sjömil)
radiotelefonförbindelse båt-landstation eller båt-båt, på 55 kanaler i bandet 155-162 MHz.

Bärplansbåten Sirena, över Ålands Hav 1960
(08/11-02)
I maj månad 1960, kunde man i Teknikens Värld, läsa,
att ett nytt fartyg skulle trafikera traden Stockholm - Mariehamn/Åland.
med start i juni.
Det var en bärplansbåt, med plats för 95 passagerare.
Fartygets längd var 28 meter och bredden över däck 6.
Största bredden låg dock över bärplanen, med 10 meters spännvidd. Deplacementet 60 ton.
Fartyget hette "Sirena", byggt i Italien, och ägdes av Finska Ångfartygs!! AB.
Två motorer på vardera 1350 HK, skjuter på med två propellrar, på jättelånga axlar.
Fartygets marschfart var 32.5 knop. Toppfarten hela 40, och restiden halverades
därmed till två och en halv timmar.
Prislappen på H/S Sirena var 3,2 miljoner kronor, medan priset för en enkelresa
över Ålands Hav sattes till 38 kronor.
Det här blev dock ingen succé. Fartyget såldes vidare sju år senare.
Skälet kan ha varit, att båten var obekväm att åka i vid sjögång.
Då måste farten reduceras kraftigt, och affärsidén försvann.
Dessutom råkade fartyget ut för olika haverier. Bl. a körde man på en stock vid Furusund.
Och under isvintrar var det tvärstopp. Sedan undrar jag hur det var med taxfree-försäljningen,
det var nämligen trångt ombord.
Jag åkte med en tur-och-retur resa 1961. Som jag kommer ihåg, var det inte
lika rymligt ombord, som skissen visar......

Källa: Teknikens Värld nr. 9/60

Denna sida är skriven av Andres Haas.
Januari 2002.

http://www.ampe.info/sjo.html