Radio

M/S BonJour

M/S Bon Jour

Radio Nord 1961 -1962

Det var november 1959. Den svenska filmbolagsdirektören Jack S. Kotschack (1915-1988) besökte en kollega i USA, Gordon McLendon, som nyligen hade producerat en film, med en svensk skådespelare, som han ville exportera till Sverige.
Men i huvudsak så drev McLendon en handfull radiostationer i Amerika. Diskutionerna kretsade dock mest om svensk radio och Jack berättar om den i det närmaste totala frånvaron av populärmusiken. Föredrag, skolradio, symfoniorkestrar och radiotater var det som etervågorna kryddades med i Sverige. ”Let´s make a radiostation” säger man. Ytterligare dollarmiljonärer kontaktades och planeringen tog fart. Jack Kotschack blev chef för radioreklamföretaget med amerikanarna som finansiärer. Men först måste ett fartyg köpas och byggas om till en flytande radiostation.

Det blev M/S Olga, byggd 1921, en gammal sillskuta på 44 meter och 250 bruttoton. Hon byggdes om till sändarfartyg och registrerades i Nicaragua. Fartyget utrustades med två kristallstyrda mellanvågsändare på 10 kw/st. Frekvensen var 606 kHz eller 495 meter. (Vilket snart ändrades, beroende på störningar, till 602 kHz/498 meter). Det var nästan längst till höger på radioskalan – längst till vänster fanns redan Radio Luxemburg. Orsaken att sända på mellanvåg var i första hand att få längre räckvidd. Sändarmasten var 38 meter hög, vilket var det maximala för att bibehålla fartygets stabilitet. När frågan om fartygets namn skulle bestämmas, sa man att en tysk båt köpt av amerikanska pengar, flaggad i Nicaragua och med svensk besättning, skulle ha ett franskt namn. M/S BonJour ankrades upp på internationellt vatten, drygt 20 nautiska mil, SO om Nynäshamn och hördes till Gävle i norr, Örebro i väster och Kalmar i syd och även på Gotland och Åland !
Arbetet ombord gick i 14-dagars skift. Det var 3 tekniker och två journalister, som också var nyhetsmän, på fartyget.

DroppenDessutom en handfull besättningsmän.
Varje dag (om vädret tillät) så fick
man besök av ett litet sportflygplan,
som kom med den sk droppen.
Det var en stålcannister med
programband, tidningar, brev etc.
Och en enstaka gång en tårta.
Ibland spakade Lasse Lönndahl planet, (säger han själv !) medan brorsan Pelle (1924-2011) var chefstekniker på radiostationen. Persontransporter ordnades med passbåt från Nynäshamn.

Källa: Lennart Stendals folder om Radio Nord 1992. Samt SVT1 från påsken 1994 om Radio Nord.


16 månader i etern
Den 8 mars 1961, klockan 10.00 kunde man för första gången höra modern svensk reklamradio i radioapparaterna. Radio Nord hade äntligen, efter en massa tekniska svårigheter och väderproblem startat sina sändningar. På invigningsdagen premiärtalade förstås radionordchefen Jack S. Kotschack. Därefter sändes omväxlande musik och reklam. Evert Taube hade specialskrivit ”Radio Nord Valsen”, som naturligtvis spelades invigningsdagen. Radio Nords populära jinglar, skapades mycket skickligt av Henry Fox. Redan efter några veckor sände man nästan dygnet runt. På nätterna gjordes kortare uppehåll för antennarbeten. Sändningarna kunde höras på c:a 20 mils omkrets från stationen. Vid vissa tillfällen hördes stationen även nere i Skåne – där Radio Mercur (senare Radio Syd) redan sände från fartyget ”Cheeta” i Öresund …..

Radio Nord blev väldigt populär och miljoner människor fick reda på att Broddmans hade tre affärer i Stockholm. Och att Duralex-glasen aldrig gick sönder.

Program efter program växte fram bland idel populärmusik. Och presentatörerna, som Larsan Sörenson, Gert Landin, Kaj Karlholm, Sten Hedman och Chris Wahlström blev idoler.
Jack Kotchack som var chef på radiostationen, hade en mycket bestämd åsikt när det gällde programmen och populärmusiken på stationen. Musikstilarna skulle växla ofta
och man berättade inte i förväg vilka låtar som skulle spelas.
Kom man mitt in i  ett program, så skulle man genast förstå sammanhanget. Ingen fick bli uttråkad… Och ingen blev det. Responsen från lyssnarna var mycket stor och på Sveriges Radio blev man oroliga.
Skivproducent på stationen var tidigare medlemmen i Harmoni Sisters – Raija Ravel, som sedemera fick hjälp av Eberhardt Jularbo.
Den 3 maj 1961 presenterade Gert Landin i programmet Topp-20, en låt, som alltid kommer att förknippas med Radio Nord.

Det var Putti Putti med Jay Epae (1933-1994). Den melodin kom sedan att ligga på ”Topp-20” listan i hela 41 veckor och såldes i över 50000 exemplar – men bara i Sverige.
Det var radionordteknikern Bengt Törnkranz (1937-1979) som tagit med skivan till Kammakargatan. Den spelades vid något tillfälle – helt spontant och lyssnarresponsen blev en stor. Folk skrev och ringde och ville höra låten igen.  Redaktionen lade med den på tjugonde plats i maj månads första Topp-20 lista  – och se´n var det igång !!
Om man inte hade gjort det, skulle låten troligen aldrig ha spelats i svensk radio. Varken kommersiell eller statlig…..

2009 skrev Jan Kotschack boken Stick i väg Jack, där han väldigt ingående berättar hela historien om när den kommersiella radion gjorde entré i Sverige. Boken är verkligen läsvärd och ett viktigt dokument om hur Sveriges regering och riksdag till slut skapade ”Lagen om förbud i vissa fall mot rundradiosändningar på öppna havet m.m…” Förbudet trädde i kraft precis en månad efter att Radio Nords bärvåg tystnade den 30 juni 1962.

Till den sista sändningsdagen hade redaktionen på Radio Nord gjort iordning en speciell ”De 10” lista.

Programmet sändes kl 18 och 23 och låtarnas titlar hade stor anknytning till riksdagens beslut. Melodin på första plats, som spelades sist – var Stick i väg Jack med Monica Zetterlund. Sedan följde signaturen till ”De Tio” –  Swedish Rhapsody. Därefter sändes bandade hälsningar från Jack och Larsan. Och strax före midnatt, sista reklamen –  Westinghouse diskmaskiner.  De var också först den 8 mars året innan.
Precis vid midnatt bröt Pelle Lönndahl strömmen till sändarna – Radio Nord hade tystnat för alltid.

Det berättas om en yngling som i natten stod på yttre piren i Visby. När tonerna och bärvågen tystnat på 495 meter svingade han sin nya transistorradio i Östersjöns vågor. Ombord på Bon Jour pågick samtidigt en sista ritual; man offrade masterkasetten för Broddmans-Broddmans-Broddmans reklamen till Neptun, genom att sänka den i havet. På något sätt blev det här en återförening mellan eterns och havets vågor – mellan sändare och mottagare och mellan Radio Nord´s annonsörer och lyssnare. Amen.


 


Det finns ingen låt, som mer har förknippats med Radio Nord än just Putti Putti (ljud) med och av Jay Epae

Kommentarer är välkomna