Den 8 mars 1961, klockan 10.00 kunde man för första gången höra modern svensk reklamradio i radioapparaterna.
Radio Nord hade äntligen, efter en massa tekniska svårigheter och väderproblem startat sina sändningar.
På invigningsdagen premiärtalade förstås radionord chefen Jack S. Kotschack. Därefter sändes omväxlande musik och reklam.
Evert Taube hade specialskrivit "Radio Nord Valsen", som naturligtvis spelades invigningsdagen.
Radio Nords populära jinglar, skapades mycket skickligt av Henry Fox.
Redan efter några veckor sände man nästan dygnet runt. På nätterna gjordes kortare uppehåll för antennarbeten.
Sändningarna kunde höras på c:a 20 mils omkrets från stationen.
Vid vissa tillfällen hördes stationen även nere i Skåne - där Radio Mercur (senare Radio Syd)
redan sände från fartyget "Cheeta" i Öresund .....
![Ford Taunus 17M, Kammakargatan 46]()
Radio Nord blev väldigt populär och miljoner människor fick reda på att Broddmans hade tre affärer i Stockholm.
Och att Duralex-glasen aldrig gick sönder.
Program efter program växte fram bland idel populärmusik.
Och presentatörerna, som Larsan Sörenson, Gert Landin, Kaj Karlholm,
Sten Hedman och Chris Wahlström blev idoler.
Jack S. Kotschack, som var chef på radiostationen,
hade en mycket bestämd åsikt när det gällde programmen och populärmusiken på stationen.
Musikstilarna skulle växla ofta. Och kom man in mitt i ett program, så skulle man genast förstå sammanhanget.
Ingen fick bli uttråkad... Och ingen blev det. Responsen från lyssnarna var mycket stor och Sveriges Radio blev oroliga.
Den 3 maj 1961 presenterade Gert Landin i programmet Topp-20, en låt, som alltid kommer att förknippas med Radio Nord.
![Bengt Törnkranz hittade Putti Putti. Här i en studio på Kammakargatan]()
Det var Putti Putti med Jay Epae (1933-1994).
Den melodin kom sedan att ligga på "Topp-20" listan i hela 41 veckor
och såldes i över 50000 exemplar. Men bara i Sverige.
Det var radionordteknikern Bengt Törnkranz (1937-1979) som tagit med skivan till Kammakargatan.
Den spelades vid något tillfälle - helt spontant och det blev en stor lyssnarrespons.
Folk skrev och ringde och ville höra låten igen.
Redaktionen lade med den i maj månads första Topp-20 lista (på 20 plats) -och se´n var det igång !!
Om man inte hade gjort det, skulle låten troligen aldrig ha spelats i svensk radio. Varken kommersiell eller statlig.....
Christer Hamp skrev på 80-talet en 60-poängsuppsats om kringelkrokarna i Sveriges (statliga) Radio och i Kungliga Televerket,
om hur Riksdagen (s) och (c) till slut löste "problemet" genom att skapa:
"Lagen om förbud i vissa fall mot rundradiosändningar på öppna havet m.m..."
Förbudet trädde i kraft precis en månad efter att Radio Nords bärvåg tystnade den 30 juni 1962.
Till den sista sändningsdagen, hade redaktionen på Radio Nord gjort iordning en speciell "De 10" lista.
![Den sista 'De-Tio' listan den 30 juni 1962]()
Programmet sändes kl 18 och 23 och låtarnas titlar hade stor anknytning till riksdagens beslut.
Därefter sändes bandade hälsningar från Jack och Larsan.
Sista reklamen ut var Westinghouse diskmaskiner - dom var också först den 8 mars året innan.
Se´n kom sista låten från båten; "Swedish Rhapsody".
Därefter kördes en jingelslinga på några minuter innan Pelle Lönndahl exakt vid midnatt
bröt strömmen till sändarna - Radio Nord hade tystnat för alltid.
Det berättas om en yngling som i natten stod på yttre piren i Visby. När tonerna och bärvågen tystnat
på 495 meter svingade han sin nya transistorradio i Östersjöns vågor
Ombord på Bon Jour pågick samtidigt en sista ritual:
Man offrade masterkasetten för Broddmans-Broddmans-Broddmans reklamen till Neptun,
genom att sänka den i havet
På något sätt blev det här en återförening mellan eterns och havets vågor.
Mellan sändare och mottagare och mellan Radio Nord och dess lyssnare.
Här finns en hemsida med mycket fakta om Radio Nord:
Ingemar Lindqvists,
med det mesta om radiostationen, samt ett digert ljudbibliotek, med många sända och osända program och jinglar.
| 
